Sommaren går mot sitt slut, är bara att inse att så är det. Igår vaknade man till grå himmel och grå var känslan i sinnet, plötsligt var man tillbaka till vardagen, där semestern är slut för de flesta och även för Michael. Att en sommar kan gå så fort... kan det bero på att den var så efterlängtad, efter vintern och snön som höll sitt grepp så länge, som låste in och nästan kvävde en i känsla av att inte få plats, komma fram eller komma åt...världen krympte rejält.
Alla vintrar av slask som man önskat snööö... en vit Jul, önskan uppfylld , men varför alla årens önskningar på en gång..?
Sommaren..2010. Oförglömligt varm, men inte klaga hade jag bestämt mej för och gör det inte heller. kommer minnas den som sommaren då jag vägde mer än jag någonsin gjort. svullnad överallt och bikini som ett absolut tabu.. :-( svårt med kläderna då inget passade. fången i min egna kropp. Och var nära att sätta ihop en T-shirt med texten "Jag är inte gravid utan bara fet"
Det har varit återhämtningenstid...läkandedstid och platsbankenstid... pendlande mellan att det kommer ordna sig till att vem f-n vill anställa en sån som mej...(?) Allt kommer att gå bra bara jag får visa vad jag kan! jag vet det. Lite hjälp att komma dit hade inte varit helt fel...
