Livet från en nedsutten soffa

Egentligen är jag ingen vän av småaktighet, inte alls faktiskt, men många små saker som samlas kan bli till en enda väldigt stor helhet, en rundhet där varje ny småaktighet trycks in och lämnar ytan taggig och skrovlig... Ibland blir livet alldeles för skrovligt, och det hjälper inte att sandpappra med en massa positiva tankar och att det ordnar sig alltid, skrovligheten består...

Hälsan invävt i livetsjälvt varje dag är det viktigaste vi har, ska man då se det gå förbi från en nedsutten soffa, inskränkt till att göra livet till ingenting alls. kan man dela det? uppleva?...naaj! det är som att vara vingklippt. det är något som dör.

Livet är ett enda, tiden eller nuet kommer aldrig igen. vad är allt värt? som sagt livet är för kort för att bära en massa "ångra".

Utan dela händelserna, ignorera smärtan, LEV, Skratta, Älska och förlåta.

Det är ett tag sedan jag skrev i min blogg, själv förvånad hur fort tiden gått, denna min sista månad som anställd, som försvunnit i kortisonätande svullnad, ökning, netrappning, ökning nedtrappning, provtagningar, och konstig sjukdomskänsla hela tiden, kanske till ingen nytta, det håller inte...proverna visar igen förhöjda värden...igen. En bit av rundhetens skrovliga yta...

En resa har det blivit till Växjö Domkyrka och glasriket, tröttsam för, mej men väldigt intressant då jag ju gillar vackra ting, färgat glas som ljuset lyser genom är ju bara så vackert. som alltid numera så är kameran med och bilderna är mina egna. Vi besökte Bertil Valliens Hytta, men även Kjell Engman som då hade besök av Arthur Ringart..undrar om han köpte något, billigaste prislappen låg på 55 000 kr. en nätt liten summa att punga ut med...eller?

Bilen är upputsad..det vill säga dammsuga och torka av allt inuti, tvättat väldigt noga, både avfettning och shampoooo, lackrengöring vilket är att man gnor tills hela kroppen värker, sen vax på och ännu mera gnoende.. till kroppen inte bara värker utan domnar.. sen gör man ingentingenalls... Är sånt som jag egentligen inte klarar av, inte ens med min enorma vilja. Det tog fyra dagar...några timmar då och då i maka långsam takt. Min egen men tungt ändå.

Kattnätet är på plats på balkongen efter väldigt lång tid, store sonen hjälpte till för själv hade jag aldrig fått reglarna på plats och heller inte nått upp till att fästa allt. Invigt är det och en kattpojke vid namn Mys är väl den som tyckt att det där med Balkong är inte dumt alls... de andra tagit det lite mer med ro. som sagt så är de väldigt olika alla fyra.

Lite blommor är på plats också i lådorna men mer ska bli, och tänk vad lite som kan glädja ett litet katt hjärta, så som det varit hela tiden så är ju kattpojkarna med överallt, och då Mys pojken upptäckte att, Åhhh matte har jord, blicken lyste upp och visste fanns det också ett litet leende i mungipan också..Mys hjälpa till... hm..

så det blev lite .. eller ja, en del jord där den inte skulle vara, men vad står man inte ut med för att glädja en liten kisse?

Nu ska jag ut i vårens finaste tid och plocka Liljekonvalj...Solen skiner... den ska jag fånga!