Påskdagen

Påskdagen- söndag... Dagen för Jesu uppståndelse och det behövs knappast ingen närmare förklaring på det hela, det talar för sig självt.

Påskafton försvann lika snabbt som långfredagen var lång. Tycker lite som att dagarna flyter ihop en aning, kanske för att jag sover så lite på nätterna, det går helt enkelt inte att sova med så mycket kortison i kroppen. Är både trött och pigg på samma gång så det pågår verkligen en konflikt i kroppen. Men jag minskar dosen hela tiden, så skall väl bli bra tillslut.


Har blivit mycket städande och småplockande här hemma i påsk, får passa på när jag både har lust, tid och ork. Blivit lite sånt som man annars inte hinner med inom ramen av den "vanliga" städningen. känns skönt att få undan sånt som man tittat på ett tag, men finns mycket kvar att dona i.


Halmias loppis som funnits borta i "hörnet" har nu flyttat bort några kilometer till andra lokaler.. Och på påskafton var det nyöppning där, som trogen kund men också halmian i hjärtat så fanns ingen tvekan till ett besök, och impad var jag över hur mycket där fanns, dock stannade mitt inköp till fyra böcker..som jag ska placera var(?) i mina överfulla bokhyllor..så har spenderat tid på att fixa och sortera även där i hyllorna. Upptäckte att jag har många bra böcker som jag inte läst. Nu blir det att ta sig tid att läsa också. Tid borde jag ju ha..och mycket.

Påsken har varit väldigt lugn och ovanligt ensam, tänkte väl inte så mycket på det först, tillviss del har det känts ok men blev ju ingen speciell påskmat eller annat mys. kanske jag som tänker och grubblar för mycket också, men det är ju så jag funkar...Tyvärr är ensamhetskänslan en följeslagare i mitt liv, jag har inte riktigt hittat vad det beror på, jag som annars ser helheter så bra...men tyvärr bär jag också på lite av Kassandra syndromet, utan att vara överdrivet synsk. men bara "vet", ser helheten och vad som blir, men vad hjälper det när man inte får gehör...?

Killarna har varit hos sin pappa, Michael är nere i Skåne... mitt sällskap har varit de fyra katterna, inte att förringa det, dom är underbara, för där finns en blick att möta och någon som sitter vid ens sida. tysta samtal.
Mys och Mungo tycker fortfarande det är spännande med städning och kolla på allt annat som jag gör..ibland lite väl måna om att hjälpa till. Ängla och Minna, kvinnor som de är tar allt med lite mer ro...Att vi snart haft dom i sju månader är svårt att tro, tiden har gått fort.

Påskens väder har varit aprilväder, lite sol, lite mer moln och blåst , och även en del regn, alltså inte så väldans fint. men det är ju ganska så typiskt ju..