Magneter...

Vem minns inte barndomens vaskande efter järn i sandlådesanden med en liten magnet,och hur man omsorgsfullt sparade detta svarta pulver, i en tändsticks ask tillsammans med magneten, mängden var det viktigaste och säkert det enda målet också. Killarna hade alltid de största och bästa magneterna, precis som i så mycket annat av 60-talets prylar, Jag kunde aldrig förstå varför man som flicka, inte skulle önska sig en trampebil,fotbollsskor eller träjärnväg som ju var kul...likväl som dockvagn och barbidocka. Eller varför snickarhörnan på lekis var "bara" för pojkarna och därför leddes bestämt bort till dockhörnan...så ibland "avundas" jag min brors flicka som växer upp idag och har tillgång till både "pojk o flick" och det är accepterat. :) fast avundas är ju att ta i klart. tur att utvecklingen gått framåt!
Men det är inte detta jag ska skriva om, utan helt andra magneter och manicker.

MRI- Magnet-Resonans-Imagin.

Lite allmän fakta:
Magnetresonanstomografi använder väteatomkärnor, eftersom väteatomen är den vanligaste i människokroppen. Dessa riktar sig mot eller med fältet av det starka magnetfältet. De ändrar sedan läge när radiovågor riktas mot kroppen. Varje gång radiovågorna slås av, återgår atomerna till sitt ursprungliga läge, samtidigt som de avger nya radiovågor. Dessa fångas upp av en antenn och informationen omvandlas av en dator till detaljrika tvärsnittsbilder av kroppens inre.

Genom att variera parametrar som radiopulsernas frekvens, längd och tid mellan pulser i en så kallad pulssekvens, kan man få ut bilder som innehåller olika information. Ett exempel är att man kan välja om vatten eller fett skall framträda med tydlig signal i bilderna. Andra exempel är hastighetskodade bilder där flöden i kroppen kan mätas. För funktionella studier kan också fysiologiska tidsförlopp studeras. Kontrastmedel, används för att förbättra bildkontrasten vid en del undersökningar.

Vid undersökningen ligger patienten på en brits som skjuts in i en tunnel där patienten måste ligga still under hela undersökningen som tar mellan 20 och 90 minuter. Undersökningen är helt smärtfri, men vissa personer upplever det trånga utrymmet som obehagligt eller har svårt att ligga stilla så länge. När det varierande magnetfältet ändras hörs dessutom höga smällar. "
............

I onsdags gjorde jag min andra undersökning i denna manick...och även denna gång var det mina tarmar som skulle undersökas,och som alltid har det med min Crohn att göra.Under de år jag varit sjuk har jag gått igenom åtskilliga undersökningar,en del mindre angemäna och vissa rent av smärtsamma.

På fastande mage och hungrig kom jag till sjukhuset i vår stad,för att få veta att man var försenade då maskinen inte velat starta på morgonen, upptäckte att man byggt om och att det fanns en vägg som inte fanns där sist. och ett pyttelitet väntrum var mot denna vägg,en annan dam skulle också vara där samma tid som mej, var väldigt talför och hon tycktes ha massa med krämpor och klagade på sjukvården och läkare hit och dit. Hon hade säkert behov av att prata ut om sitt elände.
Jag fick mina 12 dl kontrast i en bringare som jag skulle dricka under närmaste timmen...Halleluja!! var bara att svepa i sig mugg efter mugg. sött och rumstempererat- alltså inte specielt gott.
Svår stucken som jag är så bestämdes det att jag skulle få droppkanylen insatt med engång, likväl för att jag rent ut sagt inte skulle "skita" ner mej över hela "manicken" min tarm är ju aningen oberäknelig och kontrasten har en benägenhet att sätta ännu mera speed på den, så strul ej önskvärt. Efter extra värme och tre försök så satt den där droppkanylen på plats. sen blev det toaletten för att upptäcka att kontrasten redan var på genomgång...




En sista klunk kontrast och sen upp på den långa britsen...en spruta i låret för att lugna tarmarna,och here we gooo! fastpänd,och lurar på..Hade bestämt mej att inte öppna ögonen en enda gång i den där maskinen, inte tänka på att man låg som i en kista fastpänd, utan bara vara, och det funkade, för att öppna ögonen och se att du har "taket" på maskinen bara några cm från nästippen och du ligger där med hela din längd blir olustigt. Jag har aldrig haft cellskräck förrut, men känslan kryper på en.. så blunda utav helvete!! var mitt motto!

Kontrast får man i droppkanylen, det kyler-värmer lite grand, men inte alltför obehagligt.
Det låter en hel del om maskinen. tjuter och smäller när den jobbar, och man känner faktiskt av i kroppen hur maskinen jobbar, energin eller vad man skall säga att det är.Det blev många - Andas in... Håll andan...andas ut igen.. Lååånga sekunder!! och maskinen gör en massa väsen.. men till slut var jag klar. groggy och med dubbelseende stapplade jag därifrån.
Det är ingen smärstam undersökning, men olustig.

Väl hemma och när mina tarmar kommit till liv igen...Så bidrog jag säker väldigt mycket till växthuseffekten..Herre jisses vad det fladdrade och bubblade runt i min mage, och gasen måste bildats på löpande band. huvudet började värka, kände mej trött och matt och rensning av tarmar påbörjades likaså.. jag kände mej riktigt kass...så fast solen sken och underbart väder låg jag på sängen ömsomt satt och hängde på toa...Att jag skulle på möte på kvällen kändes som utelsutet, annars brukar jag inte ge mej så väldigt lätt.

inte förrän framåt läggdags började allt kännas bättre..och lugnare.
Svaret på undersökningen kommmer i nästa vecka.