Alla dagar borde vara oskrivna blad. men ändå så fyller jag dem antingen redan på kvällen innan med att planera vad som måste, skall och vill göra..eller så blir det i morgonens första tankar. Oftast stannar det vid måsten, varför fyller man livet med så himla mycket måsten...? jag som är så mycket vill göra...
Måndagar står det för det allra mesta "Efter helg städning" på min osynliga lapp, jag har en liten hög med gula block av post it lappar, men är ändå dålig på att skriva ner vad som skall göras, så förlitar mej på mina grå i knoppen.
Så idag har det donats i mitt hem, i min egen takt annars går det inte, orkar inte med stress allra minst nu. Store sonen har hjälpt till lite grand, ibland är han riktigt hjälpsam och erbjuder sig. Det har dammats, sen den mindre städningen av badrummet, dammsugit hela lägenheten, och fixande i köket...= nöjd är jag.. med resultatet allstå. Men jag är inte nöjd med fördelningen av "arbetet" tycker det är för mycket -Jag- som gör det här, så jämställt NIX.
Funderar på att plocka bort keramikskylten som sitter i hallen. I det här hemmet råder jämställdhet... ...Jag tror kvinnan kommer nästan aldrig undan med att det är hon som gör mest, oavsett vad.
Jag tror jag skulle kunna hantera det trista evighetsjobbet- lasset att städa och hålla iordning, och det mesta av det andra, om man bara får uppskattning och känner att det inte tas förgivet. Några ord då och då hade räckt. Eller varför inte bli bjuden på en Pizza ute på stan.. en liten överaskning då och då. Jag antar att det är mitt eget fel någonstans... jag är dålig på att ta för mej och säga ifrån..
Man skall aldrig förvänta sig, för det man förväntar sig får man ju aldrig :-)
Ängla
Jag har fyra katter.. en mamma och hennes tre barn. Alla syskonen har olika personligheter och ingen är lik den andre... att det blev så många är sin egen lilla historia..tanken var ju en lite kisse,kanske två stycken, som blev till fyra...Hm.
När jag började tänka efter så har det alltid funnits katter runt mej sen jag var liten, men jag var inte överdrivet förtjust i detta klokbeklädda djur som ju kunde rivas, jagade söta möss och var egotrippat självständig som få, gjorde som det behagade..kom och gick.
Min morfar hade katt på Lillgetinge i Getinge, När vi bodde på Pyrtero på somrarna kom det alltid katter till torpet,räckte att skramla lite med en talrik så dök någon upp vid husknuten. Och på släktgården vid Toftasjön fanns det alltid katter..inte så tama alltid, med dock de fanns. De jagade möss.
Jag hade hundar i mer än 20 år... Så katten som djur kom på riktigt in i mitt liv 1994 när Linda valde att bo med oss..hon kom från skogen bara sådär, men hon bar på en speciel historia också, man hade fösökt skjuta henne men hon kom undan.hela livet med oss visade hon alltid en "tacksamhet" på något sätt. I maj månad 94 födde hon fyra kattungarpå ett Gotlänskt fårskinn i vår garderob i vår stuga, en var mer eller mindre dödfödd och levde bara ett par timmar. Vi fick senare sålda två av dem när det kom upp i ålder för det, Simon och Lill-Stina blev kvar. Simon blev tyvärr överkörd tre år senare, att hitta honom sargad var fruktansvärt...
Kan bara konstatera att katter som går ute förelyckas allt för ofta, även ute på landet.
Det finns så mycket att berätta kring Linda, men eftersom jag valt Ängla som titel, så är det nutid det skall handla om..Linda, Stina, Simon, Busan. Liselotten, Mjau, Gumman, Ja deras liv och historia kommer också få en plats här.
Jag har förlorat tre katter på två år,åldern har tagit ut sin rätt tyvärr. Linda somnade in hösten 2007. Gumman året efter, och sist i höstas var det Stinas tur att lämna jordlivet, dryga 15 år gammal.En kattdam med den ovanliga personligheten att hon faktiskt brydde sig om andra, Hon var helt enkelt väldigt speciel. hon hade lite mer så att säga.
Kattfotens katthem
Tanken har länge legat och grott att när inga katter fanns i huset längre, var ett alternativ att hämta en från katthemmet. Kanske för stor utmaning, men det kändes som att så var rätt, och så blev det...
Det var nästan som det gick för fort då i september förra året, ett besök på kattfoten för att kika lite,Store sonen som fastnade för Mungo som studerade honom nyfiket och tyckte "här stannar jag i hans fleecejacka". Mys som vi sett i fönstret från utsidan och fallit pladask för, vår vackre "Prins", och som var vårt första val. och Mamma Ängla( Margareta) som var en förtjusande lugn dam med enbart mild utstrålning och vänliga lite bedjande ögon.. Minna dock lite skygg men vek inte Änglas sida.. vi åkte därifrån med ett telefon nummer och fast beslutna att Mys och Mungo skylle vi ha! Och jag hade fastnat för Ängla med sitt mjuka sätt. så med tanke pa att vi haft tre innan ... så bestämt! de tre ville vi ha. Och så blev det.. eller? tja vem kan lämna en fyra månaders kattunge som inte viker sin mors sida.. ensam på ett katthem.. hjärtskärande ju..så hon blev bonuskissen.
Nog undrade jag och tänkte lite kallsvettigt första kvällen om jag inte tagit vatten över huvudet.. Katter överallt , i allt, på allt...plocka bort, plocka bort, lyfta ur, lyfta ner...
Ängla
Ängla har gröna ögon, ibland gula, hon är spotted alltså prickig inte randig. ganska liten fast kompakt och muskelös, inte tjock på någotvis men absolut inte mager. toffsar på öronen som också Mungo har. Hon är ljusare på magen, creméfärgard med svarta prickar som en geopard.långa morrhår.
Ängla eller Margareta som hon hette från början kommer från Angelstad utanför Ljungby, därav att vi kallar henne Ängla.
När hon kom till oss var hon orolig och rädd för allt, ljud, snabba rörelser fick henne att gömma sig, så det var verkligen att jobba på för att få henne trygg och bygga upp ett förtroende.
Idag sådär dryga sju månader senare är Ängla en talför liten dam med kurrande läten, trygg och kelar gärna och fortfarande lika mild i sitt sätt, älskar Godis och vet var i skåpet det finns, visar mej gärna, hon kan förstå en hel del andra ord också. Hon har blivit en fin kisse, precis som jag trodde. :-)
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar